Aspartam är ett av världens mest använda sötningsmedel och återfinns i allt från lightläsk och sockerfria tuggummin till proteinprodukter och olika sockerfria produkter. Det har använts i livsmedel i flera decennier och är samtidigt ett av de mest omdiskuterade tillsatserna i modern kosthållning.
Frågan om aspartam handlar inte bara om smak och kalorier – utan om hur kroppen hanterar det, hur forskningen tolkar effekter och hur risk kommuniceras till konsumenter.
Vad händer i kroppen? – nedbrytningen av aspartam
När aspartam konsumeras bryts det ner i mag-tarmkanalen till sina beståndsdelar: asparaginsyra, fenylalanin och en liten mängd metanol. Dessa ämnen förekommer även naturligt i vanlig mat, men det betyder inte att de alltid beter sig på exakt samma sätt i kroppen i alla sammanhang.
Även om kroppen är van vid dessa ämnen är det viktigt att skilja på naturligt förekommande former i mat och hur de frigörs och tas upp vid konsumtion av ett intensivt sötningsmedel. Aspartam är konstruerat för att ge mycket hög sötma i små mängder, vilket gör att det konsumeras på ett annat sätt än traditionella livsmedel där samma ämnen ingår som en del av en större näringsmatris.
Fenylalanin är en aminosyra som kroppen behöver, men som i höga koncentrationer kan vara problematisk för vissa grupper, exempelvis personer med den genetiska sjukdomen fenylketonuri (PKU), där kroppen inte kan bryta ner ämnet normalt. Därför finns också tydliga varningstexter på produkter som innehåller aspartam.
Metanol som bildas vid nedbrytning förekommer visserligen även naturligt i frukt, men i samband med aspartam diskuteras ofta att ämnet frigörs utan de fiber- och näringskomponenter som normalt följer med i frukt och som påverkar hur kroppen hanterar upptaget.
Skillnaden ligger alltså inte enbart i vilka ämnen som bildas, utan också i hur snabbt och i vilken form de tillförs kroppen. Det gör att vissa forskare menar att det är relevant att fortsätta studera hur långvarig exponering för artificiella sötningsmedel påverkar ämnesomsättning och biologiska system, även om de enskilda komponenterna i sig inte är ovanliga i kosten.
Säkerhetsbedömningar och cancerklassificering
Aspartam har varit föremål för omfattande granskning internationellt. År 2023 klassificerade WHO:s cancerforskningsorgan IARC aspartam som “möjligen cancerframkallande” (grupp 2B).
Samtidigt betonade andra expertorgan inom WHO-systemet att det inte finns någon dokumenterad hälsorisk vid konsumtion under de fastställda dagliga gränsvärdena, som ligger på 40 mg per kroppsvikt och dag. Liknande bedömningar har även gjorts av europeiska och nationella livsmedelsmyndigheter.
Detta skapar en viktig nyans: en klassificering handlar om potentiell risk (möjlig risk under vissa förutsättningar), medan riskbedömningen i praktiken avgör hur sannolikt det är vid normal konsumtion. Man tar dock inte hänsyn till att vi alla är kemiskt olika och vad som är en acceptabel mängd för de flesta kan påverka en annan negativt.
Forskning i utveckling – tarmflora och metabolism
Forskningen kring aspartam och andra sötningsmedel är fortfarande aktiv. En del studier har undersökt hur dessa ämnen kan påverka tarmfloran och kroppens ämnesomsättning.
I experimentella studier på djur, bland annat möss, har man sett möjliga kopplingar till förändringar i ämnesomsättning och processer kopplade till hjärt- och kärlhälsa, såsom åderförkalkning. Samtidigt är överförbarheten till människor inte entydig, och resultaten tolkas därför med försiktighet inom forskarsamhället.
Huruvida aspartmam påverkar våra kroppar är forskningen inte helt ense om – och långt ifrån klart är hälsoeffekterna på sikt. Att vara lite restriktiv kring detta sötningsmedel är kanske därför att rekommendera, utan att för den skull vara rädd.